Säg Din Åsikt

Jag kan inte släppa allt som har med pedofiler att göra.

Bilder målas ständigt upp i mitt huvud.
Hur tänker dem?
Vad är det som är upphetsande i att förstöra små livliga glada söta barns liv?
Är det något jag missat i allt?

Det finns alltså män - och kvinnor (det ska vi verkligen inte glömma!), som är funtade så.

De våldför sig på BARN.
Oskyldiga, oskyddade och ovetande barn.

Först gör dem det.
Och sen lever dem med det.

De går upp varje dag och vet med sig att de har förstört någons liv.
De duschar, går och jobbar, är social med vänner och familj, ser en bra film på tv och somnar lugnt.


Jag förstår inte processen. Hur en sådan tanke uppkommer, tänks och sedan över går till handling.

Och jag blir galen av att inte förstå.


När dessa människor - om vi kan kalla dem det - i vissa fall blir tagna så mår många av dem dåligt.
Får något samvete av något slag.
Men inte dåligt samvete för att dem pojkar och flickor vars liv blivit en mardröm, ett liv där de inte kan lita på någon.
Utan för deras egen skull.
Deras liv har blivit förstörda.
De är inte fria längre.

Jag skulle vilja skrika till dem och säga att det är barnen som inte är fria längre,
det är deras familjer som inte är fria längre..
De är för alltid fångade i något de aldrig riktigt fullt ut kommer ifrån.

Händerna skakar på mig.
Alla mammor, alla syskon och alla dem människor som faktiskt i barnets framtid inte kan närma sig dem pga en ynka människa som inte bara hade varit lite kåt utan inte heller kunnat kontrollera sina lustar.
Alla dem människorna lider för vad en människa - i mina ögon knappt värd att leva - gjorde.

Vad en människa, vad flera människor gör just precis nu.


Jag kan inte kontrollera mig själv, inte sluta tänka på de små barnen.
Modersinstinkten får mig att tänka tankar jag inte trodde jag ens var kapabel att tänka.

Säg din åsikt!

//
'
Wivica