Säg Din Åsikt

Sorgen är enorm när jag följer det hemska i vårt älskade fina grannland.



Många människor vill givetvis lägga skulden på något konkret, en gärningsman räcker inte.
Varför tog polisen så lång tid på sig att komma ut till Utöja?
Varför filmade helikopterna bara istället för att hjälpa till och rädda ungdomar i vattnet?
Osv osv osv...


Jag däremot är förvånad över hur otroligt bra Norge klarar och klarade av denna situationen.
Först ett bombdåd mot deras Regeringskvartet sedan massaker där politiskt engagerade ungdomar skjuts till döds.
Hela Norge kämpar, håller andan, slåss för sin firhet, är mänskliga i en omänsklig situation och gör allt som står i deras makt - på en gång.
Vi vet inte mycket så man borde inte spekulera, men oavsett grunder och känslor, borde vi inte försöka hitta de skyldiga i det Norska folkets agerande.

Statsministern, framröstad och vald, ett mycket bra och mänskligt val. En stor man, som visar känslor och aktning för sin befolkning.


Varför man gör så här, kanske vi aldrig får svar på helt någonsin. Men det för folk samman. Om ett folk kan vara mer  samspelta och nära varandra som det Norska.

Det fanns alltid något man aldrig gjorde: Ge sig på Norge.
Personligen kan jag knappt se ett mer oskyldigt land. De är kända för sin delaktighet i arbetet för en fredligare värld.
De gör få ont och ser framåt mot en frihet vi andra kanske inte ens vågar tänka på.

- Nu har någon bestridit den gränsen. Och den/dem har nu fört samman jordens länder. Få gånger hör vi så många länder erbjuda sin hjälp så pass snabbt samtidigt som de förskjuter det inträffade.


Alla tankar och böner går till Norge, dess folk, dess offer och anhöriga.
Ni är ett starkt land och kommer såväl fortsätta vara det.


Säg din åsikt!
//
Wivica

När jag nu gått in på mitt tredje och sista år som feriearbetare på Gnosjö folkbibliotek så är det med blandade känslor. Jag har i nuläget svårt att se hur jag skulle hitta en bättre arbetsplats i framtiden, men jag vet att med erfarenheterna från denna tar mig till en ljus framtid.
Innan (och under mitt första år) som jag hade äran att få sommarjobb på biblioteket var jag en förvirrad, bortkommen och allmänt nedstämd typisk tonåring. Jag visste verken vad jag ville med mitt liv eller om jag ens ville leva det.
Precis som så många andra sökte jag jobbet för pengarnas skull och givetvis pga. de vuxnas eviga tjat om vikten av sysselsättning. Att det lilla sekundbeslutet skulle komma att vända stora delar av mitt liv till det bättre, trodde jag verkligen inte då. Biblioteket med dess personal, chefer och böcker har inte bara gett mig vägledning till att förstå och gilla min egen personlighet utan också lärt mig ett socialt samspel med andra människor, som för mig var långt mycket svårare förr. Vikten av att ha jobb, göra sitt bästa och vara nöjd med det strå man kan dra till stacken, är värderingar och kunskaper som hade tagit mig lång tid att få utan personalen på Gnosjö bibliotek. Mer tålmodiga, varmhjärtade och välkomnande personer får man leta efter. Idag är jag självsäker, hoppfull och jag har en större aning om vad jag vill göra med mitt liv. Denna period kommer med säkerhet vara grunden till många val jag gör fortsättningsvis.
Budskapet jag vill få fram är den enorma vikten av arbete till ungdomar och unga vuxna. Ett sommarjobb, en praktikplats att återvända till och en slant att tjäna kan förändra en ung persons liv. Mina upplevelser är ett praktexempel på vad våra politiker borde lägga pengarna på. Utan några som helst tvivel (för mig) så hade det inte bara tagit ner brottslighet utan också ungdomars dåliga mående. Desto tidigare ett barn hamnar rätt i livet, desto större chans har vi, tillsammans, möjlighet att bygga det samhälle vi alla vill leva i. Jag hoppas att alla beslutfattare, chefer och arbetsplatser som står och väljer mellan att ta in en praktikant eller inte, läser detta, förstår och fattar ett beslut som kan förändra en persons liv och tillvaro.
För övrigt, vill jag tacka personal på Gnosjö Folkbibliotek, för de bästa råden och de tre finaste åren jag kunde få i starten av mitt liv som vuxen. Det är med en tår i ögat och ett leende på läpparna jag lämnar er. Hoppas jag får komma tillbaka någon gång snart. Två speciella tack vill jag ge; Annelie Holst, för din underbara humor, stora förståelse och din varma personlighet, som gjort mig pigg och tapper. Ingrid Nyberg, budget och - skuldrådgivare, för all din hjälp, tid och kunskap. Mycket hade varit alldeles för omöjligt utan er.

Wivica Warrén