Äntligen kanske folk kan fatta att vi med wiplashskador inte låtsas.

'Atypisk autism

En person kan ha symtom inom autismspektrumet men inte uppfylla alla kriterier för att få diagnosen autism eller Aspergers syndrom. Då kan diagnosen istället bli atypisk autism, autismliknande tillstånd eller genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation. Autismspektrum är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd med gemensamma symtom inom tre områden; begränsad förmåga till social interaktion, kommunikation och föreställningsförmåga.

För att få diagnosen atypisk autism, autismliknande tillstånd eller genomgripande störning i utvecklingen ska personen uppvisa genomgripande avvikelser och symtom inom autismspektrumet. Att personen inte uppfyller alla symtom för att få diagnosen autism kan innebära att debuten inföll för sent, alltså efter 3 års ålder, för att få diagnosen autism och/eller att vissa symtom fattas eller uppträder i en annorlunda form. Detta behöver inte innebära att det rör sig om en lindrigare variant av autism.
Kunskapen på området är bristfällig och man vet idag inte vad som skiljer dessa individer från dem som har autism eller Aspergers syndrom.'

Källa.

Sen jag var med om en bilolycka har det här med tabletter funnits mycket i mina tankar, och jag blir bara argare och argare.

Förra året var jag också med i en olycka - då en mopedolycka.
Jag fick då en blödning i bakhuvudet som blev en inflammation som det tog mig ca ett år att bli frisk från.

Då fick jag utskrivet Tradolan (stavning). Det är en stark tablett som man väldigt lätt blir beroende av.
Jag blev det. Jag kunde inte sluta med dem, inte ens när smärtan i nacken hade blivit hanterbar. Jag hade dem i mer än ett halvår, tills något, som jag idag inte minns, uppenbarade sig för mig. Jag tänker inte vara beroende av tabletter.
Jag visste vad det gjorde med folk och tänkte inte utsätta mig själv eller andra för det.
Så jag slutade, måtte skit dåligt och gick vidare.

Sen nu när jag var med om en bilolycka så drogs min förra skada upp, förvärrades och troligtvis har jag fått en wiplash skada. Vid olyckan var det ingen som undersökte mig, och de sa att om jag ville ha en undersökning på sjukhuset skulle jag få betala för det (jag ska inte börja betala än).

När jag sen kom hem på natten fick jag så fasligt ont, och sov inget på natten. Så på morgonen åkte vi in igen till akuten på samma sjukhus.

Jag fick en läkare, jag förstod inte mycket av vad hon sa, men det hela tog max 10 min.  Hon skrev ut Tradomol till mig. Jaha tänkte jag, ingen fara med det. Tack för hjälpen.

Väl hemma så märker jag ju att det är en medicin som är "släkt" med den jag blev beroende av.
Men jag tänker att jag borde lita på att läkaren inte gav mig något beroendeframkallande som hon sa.

---

Nu har jag ägnat helgen åt den värsta abstinensen, men det blir hela tiden bättre.
Jag har svettats, frysit, haft sötsug, mått illa, skakat som ett asplöv och vant in mig på andra tabletter för smärtan i nacken, ryggen och huvudet.
Det funkar mycket bättre.

Tackochvare att jag gick till en läkare hemma hon mig (olyckan skedde ju längre åt mammas håll) som kände till mig och min familjs historia om missbruk, så får jag nu en läkare som vill ha uppföljning, koll och kontakt även i fortsättningen. Hon skrev visseligen ut medicin som också kan vara beroendeframkallande till vis mån men hon sa också att hon kommer hålla koll på mig. Märker hon att jag börjar bli beroende, eller att medicinen inte hjälper mot det den ska hjälpa mot - så får jag en heeelt annan medicin i stället.
Detta är jätte bra!

---

Men det jag vill upplysa om är att jag fick tabletter utskrivna på 10 min som gjorde mig beroende.
Är det all tid en läkare får med sin patient som faktiskt har sökt hjälp?

Jag tycker vi tar en stund och fundera på denna helt otroliga fakta och vad den gör mot samhället....
Så kan vi kanske gå tillbaka till detta ämne en dag då vi inte är lika upprörda,
för det borde vi verkligen vara!

Säg din åsikt!
Wivica

Så vad är benämningen på en perfekt kropp?
Och vad är det som är viktigt med att ha en perfekt kropp?

Idag ska man följa olika metoder, hålla på i timmar med träning.
Helst inte äta någonting.
Och om det hindrar skolan, vänner och familj, så gör det inget.
För man mår bäst så.

Jag är övertygad om att om vi inte hade dem idialen som finns i samhället,
hade mindre ätstörningar funnits, betygen varit bättre, och ungdomar hade haft bättre självkänsla.

Barns ohälsa är viktigt och något som är ett problem i dagsläget.
Men vi kan göra något åt det om vi lär barn att ha skoj.
Roliga aktiviteter som alltid går att göra.

Det sysselsätter barnen och de kan på så sätt också få ett roligare och nyttigare liv.
De lär sig vart de ska göra av den tiden de har över.

Och de kan äta med.
För så är det.
Så länge vi rör oss kan vi äta det vi vill.
Sen finns det givetvis bättre och sämre alternativ.

Gör vi aktiviteter till en vana, så minskar problemen.

Börjar vi nu, med att berätta för små små barn att de är tjocka/smala, kommer de alltid må dåligt.
Bli deprimerade och inte ha lust att röra sig.
Vi måste öka samhällets aktiviteter för alla åldrar.
Barns ohälsa är vårat sätt att hantera problemet.

Jag anser att det inte finns något för tjockt eller något för smalt.
SÅ länge man mår bra så som man är så är det bra.

Jag har stora klumpiga lår, bristningar på magen och valkar på midjan.
Men jag mår inte dåligt rent fysiskt.
Inte ont i knäna, inte yrsel eller andra syntom.

Det är när vi mår dåligt rent fysiskt som vi bör göra något åt vår vikt.
Oavsett om man är tjock eller smal.

Jag mår bra trots att jag är hyfsat stor och har inga problem.
Visst har jag dålig kondis.
Men det jobbar jag på.

Säg din åsikt!

//
Wivica