Säg Din Åsikt

Veckan i skolan har präglats av många olika diskussioner och åsikter.

Jag har kommit på mig själv med att jag måste sluta hetsa upp mig vid åsikts-byte. Jag gör det inte för att jag skulle anse att andra inte får tycka vad dem vill, verkligen inte. Utan för att det är så sjukt intressant, roligt och för att man lär sig så mycket om människor i sin helhet.

Bland annat har det diskuterats om homosexuella borde få adoptera/skaffa barn.
Min reaktion är ju givetvis - varför inte?
De är människor, kan inte hjälpa sin läggning, lika mycket värda och har samma rättigheter som alla andra.

Andras reaktioner är nej eller osäkerhet - inte för att det är fel med homosexuallitet utan för att man tänker på barnet i fråga.

Jag tycker inte det skulle vara något negativt för barnen.
- Amen, ett barn behöver både en manlig och kvinnlig förebild.
Ja det är sant, men man kan finna förebilder i andra än sina föräldrar. Personligen kan jag säga att mina främsta förebilder inte är mina föräldrar, även om de är stora förebilder för mig.
- Amen, ingen förebild är så viktig som en förälder.


Jag ska inte vara hård och dum, jag förstår resonemanget.
Men OM, OM barnet skulle fara illa så ska samhället finnas där och stötta upp.
Jag anser att föräldrarskap i grunden handlar om vem som är lämplig till att vara förälder och inte. Inte vilken läggning man har eller hur familjen är uppbyggd.
För är de homosexuella föräldrarna bra föräldrar, så kommer de göra allt för att förse sitt barn med allt det behöver.




Det var väldigt mycket mer jag ville skriva om...
Men det kommer...


SÄG DIN ÅSIKT!

//
Wivica

Jag har mejlat tjejen som har bloggen:
http://micahs.se/

Hon är 15 år och har en liten nyfödd söt Kelly.
Och jag har följt hennes blogg ett tag.

Häftig tjej, som vågar och tror, och framförallt som vågar ge ut vad hon känner så mycket.
Otroligt. Fint. Precis rätt. Vi behöver det.
Någon att känna igen oss i, eller att inte känna igen oss i - utan lära oss av. Eller varför inte både och.


Folk trycker ner henne, hackar, sprider negativ energi, tycker elaka saker som förvärrar hennes helt unika situation.
Var är mänskligheten påväg?

Jag vill gästblogg, och säga vad jag tycker till dem som är på henne.
Det kanske inte hjälper - troligtvis inte.
Men då har jag gjort något och det kanske finns en liten människa någonstans som förstår eller tänker efter.
Eller håller med. Eller inte håller med.

Oavsett vad, så kan det ha betydelse.

Framförallt till Mikaela, som hon heter (ja hon är också människa med ett namn - som du, lika mycket värd - håll i dig), så hon kanske kan känna: Fy fan, jag är riktigt bra! Eller känna att okej, jag är inte ensam, någon förstår.

Jag väntar svar, så får vi se.
Kika i hennes blogg, och säg något snällt. Vi är väl människor?

Säg din åsikt!
//
Wivica

När vuxna är som barn blir jag så irriterad och arg att jag skakar.

Vuxna är folk över 18år, som blivit 'godkända' av samhället.

Vuxna som arrgumenterar, diskuterar och bråkar som barn borde verken ha barn eller
accepteras av andra.

Välkommen att prata när du kan prata moget.

Säg din åsikt!

//
Wivica


Dålig bloggning pga sjukdom och mycket plugg.

Iförgår fick jag veta något otänktbart. Låt mig berätta.

Min syster ska åka på skolresa nu när hon går ut nian.
Ingen vuxen förälder/lärare angagerar sig ordentligt för att hjälpa eleverna på traven - utom min pappa.
Efter mycket om och men så bestäms det en klassresa till Göteborg med övernattning och hela rubbet.

Min syster har under sina tre år blivit mobbad och nedtryckt av diverse elever, både från sin klass och de övriga klasserna. Det är det senaste halvåret det faktiskt har lugnat ner sig och hon får vara ifred.

Eftersom att våran pappa planerat och ordnat med skolresan, ansågs det som självklart att han ska med.
Min syster skulle då också ha någon att gå med och ingen skulle vara på henne.
Dessutom är det ingen som kan Göteborg så som pappa kan.

Men i går fick han ett samtal.
Från en av min systers mobbares mamma.
Hon sa att hon och resterande föräldrar tyckte det var "olustigt" att han skulle skulle följa med.
För han är nykter alkolist.
Pappa lägger sig platt och - ja visst, det kan han förstå och det är klart han kan stanna hemma.

---

Jävla idioter, rent ut sagt.
Puckon, omoraliska skitstövlar.

Man gör inte så.
Man tycker inte så.
Och ännu mindre säger det till personen i fråga.

Det handlar om vanligt moral, etik och vett!


Inte konstigt att eleverna som mobbat min syster så länge mobbar.
Om de lär sig av sina föräldrar.

Är det vettigt att ringa hem till en främmande människa och säga så?

Säg din åsikt!

//
Wivica

Jag vet inte vad jag är mest arg på. Att föräldrar kan eller att de faktiskt sätter skulder på sina barn.

Möjligheten att skuldsätta sina barn ska inte finnas.
Och föräldrar som gör det är sannslösa.
Jag själv hade helldre gått under jorden, sålt allt jag hade.

Föräldrarna kanske hamnar i en knipa, och tänker att bara så länge, så betalar jag innan barnet är myndigt. Jag måste för att lösa den här situationen. Men så ligger det där, och blir skulder, som växer som ogräs och vips.
Barnet är stort, och deras kreditvärdighet existerar inte längre.

Vad visar samhället egentligen med det?
Att barn är något som faktiskt går att utnyttja.
Och att föräldrar får göra lite som de vill.

Nu håller det visseligen på att skapas någon slags riktlinje eller lag för att förhindra det.
Men jag säger som jag gjort innan. Samhället är segt. Detta har varit pågång länge. Och än har vi inte kommit någon vart.
Och under tiden är det flera unga som inte kan göra det de vill i sin nya vuxna liv för att föräldrarna hamnade i en knipa eller helt enkelt inte tänkte eller brydde sig.

Men de som redan är drabbade?
Vad får de för hjälp?


Jag skulle vilja skrika.
Det finns 4 åringar som äger BILAR.
Herregud.


Säg din åsikt!

//
Wivica