Säg Din Åsikt

Alla pratar om jul ångest.
Om ångest pga julklappar, julmat och om ångesten att julen ska vara lika bra som alla andras.

Ångesten över att alla andras barn får en så mycket dyrare jul, roligare jul, glimmigare jul.

Så vi gör det större, ljusare, varmare, mysigare och dyrare än någon annan. "Annars är det ingen riktig jul. Då kan det vara."

Tusen krönikor skrivs nu om denna ångesten och hur den inte alls har med verkligheten att göra. Tips om hur du undviker den. Så det är inte det jag tänker skriva om idag. För det är bara så; den ångesten är onödig och har inte något med det verkliga och viktiga att göra. Den ångesten skapar man själv. Så välj själv att ta bort den - idag.

Ibland nämns att julen, ångesten, är värst för de barn som har missbrukande föräldrar. Hur jobbigt det är för de stackars barnen, som har föräldrar som lullar runt bland ölburkar och vinfläckar.


Men pratar någon om barnen som ska slitas mellan föräldrarna? Om varje litet barn som INTE vill fira jul, för dem vet att känslan av skuld & skam kommer prägla hela julandan - för att de borde valt den andra föräldern.

Pratar någon djupare in på ämnet om hur vissa barn kanske väljer den missbrukande föräldern, av skuld och längtan till föräldern de aldrig haft och kanske aldrig får? På hur hela juldimman egentligen är ånga av sprit, tabletter, djupa andetag, ångest, panik och sorg? Pratar någon om den sorgen?

Pratar någon om att man glömt meningen med julen? Kommer vi ihåg Jesu födelse? Kommer vi ihåg värmen i att bara umgås, prata och bara vara?

Säger någon hur jävla ytliga vi blivit, så materiella vi har blivit att vi inte ens snuddar vid det verkliga djupet längre?

Nu pratar jag inte om julklappar eller julmat längre, jag pratar om ångesten till något helt annat.
Något som är bortglömt, dolt och smärtsamt.


Visste ni att många barn inte längtar till jul?
Och visste ni att det beror på föräldrar?

Och, jag vet det låter som något totalt osant, men visste ni att det finns FÖRÄLDRAR som INTE vill fira jul med SINA BARN?



Nej. Ångesten över att vara oälskad, oönskad och icke - värd är en helt annan, viktigare typ av ångesten.

Ångesten över att snart är det jullov och att det innebär bråk, folk som hatar, folk som inte in i själen bryr sig om julen/barnen. Ångesten över att man är barn och skulden över att man orsakar den stressen, pressen, ångesten och det lidandet det tycks vara för alla vuxna.


Well, nu är jag vuxen själv, men jag vågar säga; Jävla vuxna, tack för att ni förstör julen.
Tack för att ni gör den till något den aldrig är och aldrig kommer vara.

Tack för alla hemska minnen. Tack för alla känslor ni skapar pga era krav och era sätt att hantera de kraven.

Det är ni som är ångesten, ni är skaparen av den och det är ni som håller den i rullning. Skyll på barnen hur mycket ni vill, men det är sanningen.


Våga säg din åsikt!

// Wivica

Det finns tre sortera kvinnor:

De som är födda till att vara mammor,

dem som är födda till att vara mostrar och fastrar och

de som aldrig någonsin borde komma i närheten av ett barn.

Det är när någon hamnar i fel grupp som det blir tragiskt.

(författaren till lyckan, kärleken och meningen med livet).

Nyheterna

En studie har gjorts att det äldsta barnet i en familj är smartast men också snålast.

Barnet är dessutom så litar de äldsta barnen mindre på omgivningen än de övriga barnen i skaran.

"Forskarna tolkar detta som att förstfödda är sämre på att lita på andra och på att samarbeta.

– Det kan vara så att de förstfödda samarbetar mindre utanför familjen eftersom de samarbetar mer inom familjen, säger Alexandre Courtiol, vid Institute of Evolutionary Sciences i Montpellier, som lett studien."

Jag som är äldst av min syskonskara kan ju känna mig både nöjd och onöjd.

Men allvarligt, hur mycket av alla studier är verkligen sant?

Hur vet vi att vi kan lita på dem?

Jag tar det mesta med en nypa salt jag.

Säg din åsikt!

//

Wivica