2011-04-30
11:00:35

goin' deep, deep down.

Skillnaden på då och nu är:
Barn kan inte välja vad de utsätts för. Vi hade inget val.
Men vi är inte barn längre. Nu avgör vi själva vad vi vill utsättas för.
Och vi väljer bort dig. För vi har ett val.
2010-06-13
19:14:00

Barn som är placerade

Att som förälder behöva lämna bort sitt barn av olika anledningar till någon annan som ska ta hand om det är bland det jobbigaste och hemskaste som måste finnas.

Men jag kan inte slita mina tankar från två saker:

- Folk som tar hand om främmande barn som haft det jobbigt på olika vis, med öppna armar och öppen dörr.
Det är stort!

- Att som förälder låta någon annan ta hand om ens barn.

Sista punkten är mest i mina tankar just nu.

Jag vet inte hur jag skulle kunna lämna mitt barn till någon som inte delar mina värderingar, tankar och tycken ang bla barnuppfostran.

Att någon annan skulle få lära mitt barn saker jag inte stödjer. Nej, aldrig.

Om jag någon gång blir förälder i framtiden så ska mitt barn lära sig efter mina värderingar och uppfostras på mitt och faderns vis.
Inte så att barnet inte får anse och ha sina åsikter.
Men det ska uppfostras på samma grunder som jag tycker är OK, mest rätt.

Och det är ju en förälders uppgift, right?
Att ge barnet en stabil och klar bild på omvärden med omsorg och kärlek.
Lära dem att hitta sig själva och ha sina åsikter på ett rätt sätt.

Utan att bygga sina åsikter på uppror, falska förhoppningar och motsägelser.

Jag anser att en förälders ansvar är att hjälpa barnet på alla sätt att få en så stark personlighet att den vet vad den tycker och tänker och klarar av att stå för det.



Så skulle jag behöva och/eller vara tvungen att placera mitt barn av olika anledningar så skulle det vara hos en person jag tycker uppfostrar på ett rätt sätt, anser som jag i de flesta avseenden ang barnet i fråga och som jag och barnet litar på.


Nu blev detta ett slarvigt inlägg, men jag hoppas jag fått fram min åsikt.

Säg din åsikt!
//
Wivica
2010-04-25
18:54:51

Gammalt inlägg - Det där med abort.

"Så som läget är".


"Man tar bort alla valmöjligheter i livet".


"Då handlar det inte om dig längre".


Folks syn på barn gör mig så arg att jag vill gråta.



De är en gåva.
Vi ska förtjäna dem.
De är det absolut bästa och finaste man kan ha,
inget som förstör ens liv.

Visst det kan vara dålig tajming och en massa annat.
Men allt handlar om planering och ork.
Livet tar inte slut.
Det tar en annan vändning.
Kanske är vi redo för den eller kanske inte.
Men vändingen är det underbaraste.

Kanske växer du upp?
Kanske finner du en mening?
Kanske fattar du beslut du lär dig av?

Abort möjligheten är bra att ha.
Men en del åsikter som kommer med det, är sjukt.

Säg din åsikt.

//
Wivica
2010-04-22
18:19:38

Gammalt inlägg - Det där med vad folk anser om att skaffa barn.

Jag kan inte hjälpa det.
Jag blir arg, galet rasande.
Och samtidigt ledsen och nästan sårad.


Folk menar och tycker att barn förhindrar det man vill göra.
Att de kostar och tar tid.
Att bara för att man blir förälder så är all tanke
man lägger ner på en själv fel och oansvarigt.

Folk uttrycker att den dagen man skaffar barn måste man hunnit med allt annat
för när barnet väl kommer är det bara barnet livet handlar om.
Resten av livet.

But hey, låt mig tala om en sak för er.

Barn är underbara.
De är en gåva.
Och något man förtjänar.
De är något man lånar under en tid.
Vi ska vara tacksamma.
Och positiva.

Barn har vi endast skyldigheter till.
Ja visst.

Livet stannar inte för att du ha en liten att priotera som nummer ett.
Du måste inte avstå allt för alltid för att du fick något väldigt fint.

Nej, det handlar om att priotera, planera, samarbeta och om tid.
Okej, du kanske inte kan gå skola nu.
Men barnet kan gå dagis sen. Och då kan du.
Okej, du kanske inte kan handla upp hela månadslönen på en plattv.
Men du kan spara.
Okej, du kanske inte kan umgås med vänner lika mycket längre.
Men är det dina vänner, så umgås de gärna med dina barn med om ni ska träffas oftare.
Okej, du kanske inte kan ta långa varma sköna bad i badkaret.
Men du kan planera in det.

Du och din parter, eller du och någon annan som gärna hjälper dig,
kan alltid hitta tiden.
Planera.
Priotera.
Samarbeta.


ohja. Men för det krävs det ju att man är vuxen.
Att man kan se och jobba på ett moget sätt.
Att man kan ta ansvar.

Okej, kan du inte det.
Då ska du inte, och kan inte ha barn.



Säg din åsikt.

//
Wivica