Säg Din Åsikt

Veckan i skolan har präglats av många olika diskussioner och åsikter.

Jag har kommit på mig själv med att jag måste sluta hetsa upp mig vid åsikts-byte. Jag gör det inte för att jag skulle anse att andra inte får tycka vad dem vill, verkligen inte. Utan för att det är så sjukt intressant, roligt och för att man lär sig så mycket om människor i sin helhet.

Bland annat har det diskuterats om homosexuella borde få adoptera/skaffa barn.
Min reaktion är ju givetvis - varför inte?
De är människor, kan inte hjälpa sin läggning, lika mycket värda och har samma rättigheter som alla andra.

Andras reaktioner är nej eller osäkerhet - inte för att det är fel med homosexuallitet utan för att man tänker på barnet i fråga.

Jag tycker inte det skulle vara något negativt för barnen.
- Amen, ett barn behöver både en manlig och kvinnlig förebild.
Ja det är sant, men man kan finna förebilder i andra än sina föräldrar. Personligen kan jag säga att mina främsta förebilder inte är mina föräldrar, även om de är stora förebilder för mig.
- Amen, ingen förebild är så viktig som en förälder.


Jag ska inte vara hård och dum, jag förstår resonemanget.
Men OM, OM barnet skulle fara illa så ska samhället finnas där och stötta upp.
Jag anser att föräldrarskap i grunden handlar om vem som är lämplig till att vara förälder och inte. Inte vilken läggning man har eller hur familjen är uppbyggd.
För är de homosexuella föräldrarna bra föräldrar, så kommer de göra allt för att förse sitt barn med allt det behöver.




Det var väldigt mycket mer jag ville skriva om...
Men det kommer...


SÄG DIN ÅSIKT!

//
Wivica

..Som jag skrev om HÄR.


Den är riktigt bra, och jag är stolt över att det är den första deckaren som jag (Förutom Män som hatar kvinnor - Stieg Larsson) klarat att läsa färdigt.


Författaren skriver väldigt målande, humoristiskt och mänskligt.

Några favorit - citat:

'Behovet är mycket starkt nu, kallt, kalkylerande, krävande, kittlande och redo, väldigt starkt, väldigt mycket redo nu - och ändå väntade och vaktade det och tvingade mig att vänta och vakta.' (s. 9)

'Vad det nu än är som gjort mig till den jag är, gör det mig ihålig, tom inuti oförmögen att känna. Det är inte så märkvärdigt, tycker jag. Jag är ganska säker på att de flesta fejkar så mycket i de dagliga mänskliga kontakterna. För mig är det helt enkelt totalfejk som gäller. Jag är bra på att låtsas, men känslorna är aldrig där.' (s. 23)

'Varje storstad har ett område som det här. Om en svartfläckig dvärg med spetälska i sista stadiet vill ha sex med en känguru och en tonårskör, ska han leta sig hit och hyra ett rum. När han är klar kan han ta med sig allihop till huset brevid och ta sig en kopp kubanskt kaffe och en media-noche-sandwich. Ingen skulle bry sig, bara han gav dricks.'
(s. 25)

' Hon började på roteln för att hon är kubansk, diplomatisk och vet hur man slickar uppåt. Den kombinationen är mycket bättre än sex i Miami. LaGuerta är väldigt, väldigt duktig på att slicka uppåt, en superslickare i världsklass. Hon slickade sig hela vägen upp till en hög befattning som mordutredare. Oturligt nog ett arbete där hennes färdigheter i att slicka röv inte kom till användning, och hon var en usel kriminalinspektör.' (s. 36)

'Ibland är det så att inkompetens uppskattas mycket mera än motsatsen. (s. 36)

' Hon hade letat efter den rätta killen; känslig, snäll och villig att vänta. Ett ganska långt sökande förstås. Hon letade efter något slags påhittad fantasifigur som hellre ville ha någon att tala med och gå på bio med än ha sex med, för att hon Inte Var Riktigt Redo Än. Sa jag påhittad? Ja, faktiskt. Mänskliga män är inte sådana. De flesta kvinnor inser det när de står där med två ungar och sin första skildsmässa.' (s. 66)

'...de var alldeles för tystlåtna. Men det var rätt naturligt. Barn vars föräldrar jämt och ständigt försökte slå ihjäl varandra med möblemanget tenderar att bli ganske tillbakadragna. Alla barn som växer upp i en skräckkammare blir det. Men ibland kan de ta sig ur det..' (s. 67)



(OBS! Inte allt för mycket som är likt TV-Serien)

//
Wivica