2011-03-20
14:01:00

Behövs hjältar?

Jag tycker inte denna uppsatsen blev så bra... Men. Den duger, jag får veta betyg nästa vecka.

Tänkte i alla fall att ni kanske ville läsa, det har ju en hel del med känslor och åsikter att göra.

(Visa ville läsa den, dessutom)

"Behövs hjältar?

För att besvara frågan om hjältar behövs så måste jag först utreda vad en hjälte är. För mig är en hjälte en person som gör något ovanligt, något stort och bra för någon annan människa utan att vilja vinna något på det. Jag tycker att det är hjältarna i det tysta som är de verkliga hjältarna. Många kan göra goda saker för andra, vara riktiga hjältar, men endast eller delvis för att vinna på det själva. För mig är det inte den riktiga hjälten, även om den typens ”hjältar” också kan vara bra att ha. En hjälte som verkar i det tysta tjänar oftast inte på att hjälpa andra, utan gör det av helt andra anledningar. Antingen av personliga skäl eller för att de bara vill hjälpa någon annan. En hjälte för mig är också en person jag kan se upp till, någon jag kan sträva efter att likna eller lära mig av. Min personliga hjälte är oftast den jag lär mig mest av i olika situationer.

Det är också den största anledningen till att jag tror att vi behöver hjältar. Hur ska vi annars vilja sträva efter att vara det bästa möjliga av oss själva, om vi inte har någon att se upp till? En hjälte behöver inte vara någon som gör allt rätt, utan kanske bara någon som försöker göra så mycket rätt som möjligt.
Troligtvis skulle jag inte vilja göra mer för hemlösheten om inte Lou och No, i ”No och jag” av Delphine de Vigan, lärt mig om hur det är att vara hemlös och maktlös. Jag hade troligtvis inte ens funderat på det. Och det är för att jag inte hade kunskapen. Lou har lärt mig det jag inte visste och inte bara det gör henne till hjälte för mig utan också det faktum att hon kämpar för hemlösas rätt (trots att hon inte tjänar något på det själv alls egentligen).
En annan sådan hjälte som gjort ett typiskt hjältedåd utan egen vinning är Isak Hardo. Den 14 december (2010) skriver Camilla Sundell på www.svenskahjaltar.se om hur Isak räddade en 5 åring från döden. Isak var den enda på platsen som ingrep, trots att det var gott om vittnen till händelsen där en psykisk sjuk kvinna tog stryptag på lilla Fiona. Fiona var några sekunder från döden när Isak fick tag i henne och till sist fick henne att vakna. Han ingrep i en situation som både var farlig och som kan anses varit någon annans ansvar att ingripa i. Isak gjorde det rätta utan baktanke på egen vinning. Vi behöver fler sådana människor. Vi behöver fler sådana hjältar. Riktiga hjältar höjer den allmänna moralen och jag kan tänka mig vilket dåligt samvete resterande vittnen till händelsen har för att de inte ingrep. När vi läser om Isak, eller andra hjältar, så vill vi göra lika gott. Vi behöver hjältar eftersom vi behöver förebilder. Vi tänker att om vi var i samma situation hade vi gjort likadant och vi kanske till och med hoppas att vi ska få ett tillfälle att visa vår godhet i. Det är oftast så att hjältar plockar ner oss på jorden och påminner oss om vad som är viktigt och att vi borde se till våra medmänniskor mer.
Det finns många hjältar som är helt vanliga människor och som kanske inte gjort något lika påträngande hjältedåd som Isak, men som är minst lika mycket hjälte ändå. En sådan vardagshjälte kan vara en lärare eller en förälder. De guidar oss genom livet och lär oss att bli de människor vi är. Och jag funderar ofta på om de inte är de främsta hjältarna ändå. De är utan tvekan våra främsta förebilder i alla fall.

Avslutningsvis skulle jag vilja dra vårt behov av hjältar så långt som till att vi behöver dem för att en dag kanske bli våra egna hjältar, våra egna förebilder. Jag tror att när vi blir äldre så ändrar vi kraven för hjältar, de behöver inte vara lika perfekta, de måste bara ha genomgått livet på ett annat sätt än en själv. Jag funderar själv på vad jag skulle göra utan mina förebilder och hjältar. Och slutsatsen är att jag inte tror att jag hade varit så mycket till människa utan dem."

 

Den är lättare att läsa i Word. Men det går för den som vill !

//
Wivica
2011-01-11
17:53:13

Kladd i skolböcker

Jag tycker det är dåligt med folk som kluddrar i skolböcker (alltså de böcker man får låna under kursen och sedan lämnar tillbaka).

Det är inte ens egen bok, man minskar kvaliteten på boken avsevärt och DESSUTOM så är det faktiskt respektlöst mot personen som ska ha den efteråt och ett hån mot skolans fina litteratur.

Jag ägnade en HEL lektion till att sudda ut kladd i en bok jag skulle ha i en ny kurs - Praktisk marknadsföring, och kom ändå bara några sidor.
Så tråkigt.
Man är alldeles förväntansfull inför nya kurser och möts av kladd, understrykningar och smilegubbar.

Det finns post-it lappar mina vänner.
Slit dem med hälsan i stället.

Tänk lite mer på miljön, skolans pengar och på plugghästars hjärtan- som mitt alltså.

Säg din åsikt!
//
Wivica
2010-10-25
10:33:00

Vikarie - bra?

Vikarier är ju bra.
Folk får jobb, och andra kan föda barn, åka på semester, tillfriskna och allt vad de behöver.

Men vikariat får också konsekvenser. För oss elever.

Går man en 100p kurs med en vikarie så kan den ordinarie läraren komma tillbaka mitt i.
Då får vi elever börja om.
  • Lära känna en ny lärare,
  • hur den lägger upp sina prov,
  • reagerar,
  • tycker och tänker
  • och vi får en helt ny undervisning.

Jag tycker inte att det är att se till elevers bästa. De får byta kontaktpersoner, lärare osv.
Någon stark kontakt kanske förstörs (eller aldrig hinner byggas upp) för att helt plötsligt känner ordinarie lärare för att komma tillbaka.
Och ordinarie lärare får göra så och det är jättebra.
Men borde inte klassen få ha kvar samma lärare de haft tills kursen är färdig? Istället för att börja om från början?

VI elever påverkas enormt av alla byten av lärare. Det är jobbigt för oss och rör om i grytan ordentligt.

Kan man inte skydda alla tre parter (vikarie, elev, ordinarie lärare), på något sätt?

Säg din åsikt!
//
Wivica
2010-08-20
16:18:48

Det nya gymnasiet.

Det nya gymnasiet innebär bland annat (lite lätt förklarat) att man antingen får välja mellan yrkesstudier (ej förberedande till högskola) eller studieförberedande studier.

6 studieförberedande program kommer finnas (media försvinner helt tex) och ca 12 yrkesförberedande.

Detta kommer gälla för nästa grupp som kommer in på gymnasiet (år 2011). Jag slipper det nya systemet eftersom jag tillhör den sista gruppen som tillhör det gamla gymnasiet.

 

Skulle man på något sätt behöva komplettera sina betyg för att få komma in på högskolan, tex om man inte läst en viss kurs eller gått ett yrkesförberedande program, så hamnar man i en ny grupp vid intagning för högskolan.

Det finns tre intagningsgrupper numera. En för dem som gjort högskoleprovet, en för dem med godkänd gymnasie utbildning (senare endast dem som läst ett av dem 6 studieförberedande programmen, som sagt ovan) och en grupp för dem som kompletterat.


Det blir kompletteringsgruppen som har svårast att komma in.

Ett exempel på det är en nyhetssändning som var på TV4 härom dagen.

En tjej som kompletterat sina betyg på komvux (gymnasieskolan för vuxna) hade pluggat upp sina betyg till MVG i nästa alla ämnen. Hon drömmer om att bli läkare och måste därmed komma in på högskolan. Men eftersom hon har kompletterat sina betyg hamnar hon i den tredje lilla gruppen - kompletteringsgruppen. Och hon kom inte in på högskolan.

Hon kämpade för att komma in där hon ville för att kunna bli det hon ville. Men fick inte komma in för att hon av någon anledning fick jobba upp sina betyg.

Kompletteringsgruppen är den sista gruppen som blir antagna om det finns platser kvar.

 

 

Jag har inte vetat vad jag velat gå för program innan. Tills nu. Nu läser jag på handel och administration.

Det kan bära eller brista och är ett osäkert kort från min sida. Jag kan vara riktigt dålig på det här eller riktigt bra. Jag vet inte, för jag vet knappt vad det innebär.

Risken finns att jag ångrar mig, eller saknar kurser för att läsa vidare senare. Och just nu håller jag och min Studievägledare på med att på något sätt få med så många kurser som möjligt så att jag inte missar något ämne som man behöver för att kunna komma in på de vanligaste yrkeslinjerna på högskolan. Troligtvis kommer jag sakna något ämne ändå.

Då måste jag komplettera för att kunna läsa vidare. Och då kanske jag inte kommer in - hur bra jag än är.

 

Det nya gymnasiet kommer bli dåligt. Helt säkert. Det tror jag verkligen.

Man måste som 16-17 åring veta nästan exakt vad man ska bli och vilket program och ev. vidareutbildning man måste plugga igenom för att bli det. För om man inte vet det, så måste man kanske plugga om eller komplettera, och då kan det ta år och onödigt mycket studerande innan man (om man nu har tur) kan komma in på det man vill.

 

Enligt mig, så säger den nya varianten av gymnasiet att:

  • vi inte får göra misstag.
  • Vi inte får ångra oss.
  • Vi som barn helst ska kunna fatta livsavgörande beslut.
  • Om livet på något sätt är/varit/blir svårt för en eller dyligt så försvåras chansen till utbildning på en högre nivå.
  • Man får inte heller vilja bli något annat eller något mer i sitt liv, utan att det kan bli som nämnt ovan.

Så för att man är född i en svårt familjesituation som hindrar ens studier, för att ens liv tar nya riktningar, man får nya mål eller för att man inte riktigt vet vad man vill göra med sitt liv. Så finns det en risk att man inte kan utbilda sig till det man vill.

 

Dessutom så är det som bekant väldigt svårt att få jobb utan gymnasieutbildning.

Så 16-17åring kan man inte i heller vänta med att bestämma sig, för chansen för jobb (så man kan försörja sig) är liten.

Och då kan utgiften socialbidrag bli större för staten, istället.

 

Är det bara jag, eller är det inte lite tvetydligt?

Lite dumt och tillochmed lite emot det Sverige står för?

 

Säg din åsikt!

//

Wivica

(Jag kan inte lova att denna information är 100% säker. Det är så här jag har fått det förklarat för mig.)

2010-04-22
13:19:08

Så studenter med mindre möjligheter - ska inte ha några alls?

Jag är nyss fyllda arton.
Och ska teckna ett abonnemang på mobilt bredband.
Jag har ingen borgenär, lever på bidrag från olika håll och försörjer mig själv på somrana.
Jag har alltså ingen fast inkomst, och kan inte heller ha det då jag studerar.

Då kan jag inte få internet.


Sveriges studenter är inte bara den målgruppen som använder internet mest, utan också de som behöver det mest.
Men dem som inte har en förälder med företag de kan jobba hos ständigt,
de som inte har skuldfria föräldrar, dem kan inte teckna ett abonnemang - trots att man av samhället anses vara en vuxen människa vid 18års ålder.

Jag förstår att butikerna/företagen vill ha en garanti.
Det jag inte förstår är att det inte finns fler alternativ för studenter.
Och det är egentligen inte enbart när det gäller abonnemang.

Samtidigt trycker skolan på. Går det att lämna in uppsatsen för hand?
Nej, uppgiften ligger på nätet och ni ska svara där igenom.


Så läget är att ingen student utan borgenär eller något form av registrerad fast inkomst, under hela sina år av studerande (vi pratar om 4-10 år på högskolan och 3 år på gymnasiet här!) kan egentligen inte göra något av de fördelar som faktiskt kommer med myndighetsåldern (när vi talar om att ta abonnemang, avbetallning osv).

Det är förjävligt.
Jag lever själv och mycket av det lilla jag lever på i månadern är faktist mina egna pengar från tex underhåll, studiebidrag osv. Det som andra studenter som bor hemma (och därmed oftast får internet genom föräldrarna) kan använda till att shoppa, köpa mobiler, äta ute och dricka för - betalar jag mat och räkningar för.

Socialen kan inte heller hjälpa mig. De "beviljar" inte (som det så fint heter) att hjälpa mig med internet.

Min föräldrar kan inte, de är skuldsatta.
Jag har inga aktiva faddrar, släktingar eller stödfamilj, och faktiskt inga vänner som kan hjälpa i heller.

Enda sättet för mig nu är att skaffa mig kontant bredband. Och det är ju effektivt, billigt, enkelt att fylla på och jag får ju så måååånga bra erbjudanden genom att köpa ett sånt. Eller inte. Det blir en nödlösning.

Folk kanske då tycker att man kan använda skolans nät till att göra det man ska.
Det är sant. Helt sant.
Men oftast har man skola mellan 8.00 - 16.00 och sedan stänger skolan vid 17.00.
Dels hinner man inte skriva några MVG uppsatser på den tiden och dels är studenter inte heller mer än människor.
Vi behöver också få slänga oss i soffan och koppla av. Fast att vi inte har några industri jobb.
(Många föräldrar förstår inte hur krävande det faktiskt är att vara student, men det tar vi i ett annat inlägg.)



Har ni stött på några sådana här problem?
Har ni tips?
Säg din åsikt, vetja!

//
Wivica